"Things we lost in the fire"
Jag är en underlig människa. Inte nog med att jag sitter och fnittrar åt mina egna skämt och skrattar för mig själv åt saker som var roligt för flera timmar sedan på ytterst olämpliga platser.Jag gillar också filmer som andra tycker är outhärdligt hemska, och jag bestämmer mig för att blogga om dem mitt i natten för att bättra på min fräna image. "Jomenvisst, se där! Människan har varit på bio!
Varning för meningslös filmrecension
In medias res, mitt i handlingen börjar "Things we lost in the fire" och publiken förväntas ryckas med från första sekund. det är något som jag själv har väldigt blandade synpunkter kring, Antingen är det otroligt välgjort och du skapar känslomässiga relationer till karaktärer och den ger dig mersmak redan under de första fem minutrarna. Eller så fattar du ingenting eftersom du inte läst på om handlingen, blir förvirrad och dömer därför varje nästkommande scen med skeptisk syn. Denna gång var det det sistnämnda. Trots att jag faktiskt var den som bokade och därför hade läst på och stått för informationen för kommande val av film så tog det ett bra tag innan jag påmindes om handlingen. Att den svåra inledningen sedan följdes upp av ett segt tempo, för få repliker och alldeles för många inzoomningar av handsmekningar och blinkande ögon gjorde inte saken bättre och under den första tredjedelen ville jag bara trolla fram en kontroll och byta till något mer sevärt. (En känsla som jag tror var delad då jag vid ett flertal tillfällen avslöjade min kära Jenka då hon försökte skymma ljuset från mobilen med handen för att sända förbjudna sms. Går det så långt trots att man betalat så hutlöst för att få sitta de knappa två timmarna i biomörkret, då är det ILLA!! )
Men trots denna förvirring och oattraktion är jag stolt över att jag gav historien en andra chans och inte helt och hållet gäspade bort innehållet: För tillslut, mycket sakta men stabilt och stegvis i rätt riktning, började de kända skådespelarna göra skäl för sina namn. Benicio Del Toro, my man of the night, spelade en drogmissbrukare på avvänjning och gjorde det med sådan inlevelse och begåvning att hela salongen tystnade. (Vilket inte hände överdrivet ofta då filmen innehöll ständigt återkommande kluriga skämt som alla salongens 95% mogna damer förstod sig på och skrattade hejvilt, medan jag och de två fröknarna Jennifer totalt missade poängen och i brist på tanthumor skrattade vi åt tanterna istället.)
Slutet blev känsloladdat med några fällda tårar från min sida och när jag funderade på vad jag skulle tycka så blev genomsnittsbetyget positivt. tack vare ett beudransvärt bra mimspel och stundtals väldigt berörande skådespel så lärde jag mig till och med att tycka om de irriterande inzoomningarna. Ett extra plus att de fick med filmtiteln i handlingen. Det är typiskt mig att gilla den sortens film som egentligen bara får en att må mer dåligt när man själv känner sig nere, medan de andra säger att hela filmen bara var just ÅNGEST och ingenting som de vill vara med om. Vad var då det roliga med detta? Jo, när jag var inne på ansiktsboken och busade i förmiddags så gjorde jag ett av de värdelösa testerna som jag finner roande. Det handlade om "Vilken Stereotyp klassas du som?", très interessant! 5 frågor senare klickade jag på Visa Resultat och Voilà: "Du är en EMO". Än en gång satt jag ensam och skrattade högljutt framför min elektriska rumskamrat. Är det inte fantastiskt? Inte nog med att jag mår bra av Ångestfilmer, nu påstår någon läskig testkreatör att mina svar påvisar mig som en av de svartklädda stirrande personerna som hänger på trappan vid plattan. Quèlle horreur! The botten is nådd. Jag kan försäkra att allt har skett helt omedvetet och jag skall genast införskaffa extra stark lösning för att sudda bort den missvisande svarta kajalen som jag helt obemärkt gått runt och visat mig i. Jag är besviken på mina sk. vänner att de låtit mig hållas. Kunde ni inte ha nämt lite finurligt att: "Du är lite svart runt ögonen?".
Nu känns det som om jag bara svamlar, som om jag inte har någon mening med det jag skriver, och det kanske jag inte har heller klockan 02.24 på morgonen. Ni får inte kräva för mycket av mig. Jag är bara en liten BETA som fått för sig att skriva i sin ofyllda blogg, för att plocka lite poäng hos sina stammisar, (HEJ LISA)! och förmedla ännu lite onödig information till omvärlden.
Jag hade egentligen lust att prata om lite minnen, av fransk härkomst, men nu är det Söndagmorgon och jag är trött. Men jag avslutar ändå med några gyllene ord: "It's not.. important"
BON NUIT la Suède**
Notera: Jag tycker också att äckliga skådespelare är sexiga. Ibland.
