On l'appelle "La force de la musique" - le pouvoir de decouvrir les mondes mythiques pour les amês rêveuses



Mjuka svarta stjärnor


Månen min du bleka, säg, sörjer du inatt?
Var är ditt varma gula, ditt trygga tappra jag
det som alltid lugnar när natten dräper dag

En ensam själ på ängen – ett hjärta utan slag
I månens vita sorgsken – där vilar arm och svag

Månen saknar solen – dess trygghet mod och barm
Ur själen skars en gnista– en kärleks svarta charm

Likt natten fattas stjärnor – Likt änkor sörjer makar
Hörs dovt en inre klagan
Från en kropp som hjälplöst skakar

Hon ligger där i intet
Vill världen ej förlåta
För hur skall sinnet skina
När hjärtat blott vill gråta?


Plötsligt slocknar natten – sinnena tar vid
Det känns som att hon svävar – att marken står bredvid
Ögonlock som faller – smeker ensam kind
I ljuvligt vita vagnar – förs hon bort i längtans vind…



I skuggan skänkt av månen – den vita solens glans
Hon ligger där i gräset – i landet ingenstans

Mörkrets kappa fladdrar
likt vingslag mot ett fönster
Molnens fabla skepnad
Formar stjärnorna ett mönster

Älvor, jättar dansar
läker brustna flickors hjärtan
Ty dansen i det dunkla
Blåser bort den svåra smärtan

Nu dansar de tillsammans
mot en grynings röda glöd
Nu nya solar skiner
Nu nattens sorg – är död.

***

Beata -09



Små ögonblick i tiden...

Stunder som man vill vika ihop och lägga ned i en vit guldkantad etui – låsa med tusen gyllene nycklar – och stuva in i hjärtats vackraste rum – dit ingen någonsin kan komma och varken flytta, röra om, eller ändra på känslan man just givits vid de rara tillfällen då världen plötsligt stannar. Stunder då omgivningen plötsligt stelnar och allting känns vackert svävande men samtidigt hopplöst svårfångat. Sällsynta ögonblick då otroligt vackra varelser lyckas ta sig in i själen och får hjärtat att kännas omfamnat likt varma händer kring en isande boll av frost. Själen liksom tinar och kroppens alla känslor kryper fram ur sina vrår för att samlas, förenas och tillsammans framkalla det oerhört ouppnåeliga. 

En kväll alldeles nyligen fick jag en sådan gåva av en person. En mycket fin person. En som funnits i enbart ett ögonblick av ett liv men ändå skänkt mig glädje och värme som skulle kunna värma upp en evighet… 

Och det bästa är...- den kom inte ensam.

Ibland förvånas man. Allt kan vara så svårläst. Ibland tar det naiva över och man faller för hoppet på att alla människor är av siden. Man tror att just för att den första minutens intryck varit en vacker scen så skall även följande ögonblick vara av samma kvalité.

Ofta har man fel.

Men, Ibland - överraskas man.

Det finns perioder då man tycker sig själv befinnas i någon form av lyckogrop. – Man förstår inte hur man hamnade i den, vem som valde att skapa den, eller varför man blivit vald att hamna i den – ändå är det det man gjort – fallit och fångats – av något skinande ljust och soligt.

Dock är ju Sommaren i sig full av färg och liv – alltså en tid då man automatiskt också blir lyckligare – frisläppt i solskenet efter en period av bitande kyla och ständigt dunkel.

Men det är bara en nyans av värme – den som rör vid ytan.

Den finaste värmen förmår man inte känna med huden. Jag har blivit värmd av personer som lever på utsidan – men den sortens glädje de skänkt mig har varit av sådan fin art att den trots allt lyckats ta sig in – under ytan, förbi innehållet - in i det innersta rummet – hjärtat.

Till en början njuter man bara av det fina – och tar vara på stunden – man vågar inte hoppas på att det skall bli en långvarig känsla, vill heller inte oroa sig för hur länge den skall finnas kvar. När man sedan märker att den funnits längre än man hoppats blir man rädd – varför fortsätter det fina trots att man själv bara låtit sig svepas med utan större ansträngning?

Men så, tillslut, får de flertalet ljuva stunderna, minnesvärda ögonblicken och snälla orden äntligen en mening. Plötsligt har man försetts med bevis – små gester som kan verka minimala i avsändarens ögon – men som när de når mottagaren blir till något mycket dyrbart och ovärderligt –

En klump – där darrande gråt och tafatt tomhet möter pirrande skratt och lycka. En kärleksklump.

Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er för denna klump, eller hur jag skall kunna ge er något lika fint i gengäld..

Men varje gång jag tänker på er så ler jag – från insidan…

 

.......... från hjärtat!

 

                                                Tack!

  

http://kvikvi.artworkfolio.com/


L'art est inutile?

 
Ack ja, kanske är den onyttig.. Men Ack så vacker!



Gustav Klimt

Ty ibland vill man bara bli kramad av någon som längtat just bara efter att få hålla om en, länge länge.. någon som tycker om det så mycket att han finner svårigheter i att någonsin låta famnarna släppa taget...


         
***

pluie torentielle

Jag hjärtar regn.
Jag älskar det som regnet gör med människor i min omgivning, hur det förändrar hela atmosfären, stämningen och hur det får oss alla att bli '
ett'

Promenerar man en vanlig dag i stockholm händer allt i ilfart. Alla människor springer omkring, stressandes, brådskandes som i en myrstack där allt kretsar kring samma sak; att komma fram till sitt mål så snabbt som möjligt, vara den som vann i kampen om den sista platsen på tunnelbanan oavsett hur många oskyldiga som knuffats till marken under de    .
Att bry sig om den gamle mannen de just knuffade till, att skänka en liten omtanke, ett leende, eller ett futtigt litet "förlåt" finns inte i deras  tankebanor, de är för upptagna med något som kallas "livet". Vad för liv det nu är; att sova, stiga upp, äta, panikåka till jobbet, jobba, äta, jobba, häkta hem, äta, sova, stiga upp..? Att se sina dagar svischa förbi i bara farten och inte ha tid att se världen i ögonen.. Ett sånt liv vill jag aldrig ha. Jag vill leva som om hela livet var ett stort sommarlov. Jag vill uppleva varje dag efter vad den har att erbjuda. Jag vill ha spontanitet och franska dagdrömmar. Jag vill se livet som genom ett barns ögon - de tittar alla människor rakt i ögonen och är ärliga mot sig själva. De känner alltid på sig när något är fel och de skiker med hela kroppen när fel händer greppar dem om livet. 

men vissa dagar kommer det - Regnet. Det fantastiska oreglerbara fenomenet som överraskar och vänder tillvaron uppochner.
Plötsligt stannar världen till, och tittar upp. Vardagens strikta klocka tappar takten och människorna blir plötsligt medvetna om att det finns andra omkring dem, sådana som tänker, går och känner, precis som de. 
Se hur den gamle farbrorn med käppen haltar sig fram så fort han förmår över den hala gatan till markisen på andra sidan. Skåda hur den gamla östermalmsdamen med sin stora bruna minkpäls, sitt röda läppstift och dyra högglansiga ormskinnsstövlar desperat håller sin dagstidning högt över sitt välkammade huvud i hopp om att hinna in i värmen innan hon är alldeles nervätad. Hon lyckas inte.
Alla gallerior, tågstationer, butiker, caféer och busskurer förvandlas plötsligt till mötesplatser; Ställen där alla flyr regnet och för ett ögonblick står i samma hopplöshet. Håren är dyblöta, kläderna mörkt nerfläckade av det kraftiga regnet, kroppshållningarna ihopsjunkna och armarna korsar varandra medan händerna söker sig längs kroppen i ett försök att trolla fram lite av den inre kroppsvärmen. Paraplyer skakas och jackor ruskas.
Regnet raserar alla våra skillnader som vanligtvis gör att vi har anledningar att inte ge världen en glimt av vår person. Vi står alla lika blöta, ynkliga, och frusna och vi visar det vi annars gömmer. Vi syns. Allihop! Vi blir...ett
Jag vill att människor alltid skall vara som de är när det regnar. Idag regnade det och vi stod alla ihoptryckta vid tunnelbaneingången och tänkte alla samma tanke; på hurvida vi skulle trotsa skyfallet och springa hem i allt det drypande våta, eller om vi skulle stanna kvar, i flocken av hemlängtande främlingar och invänta uppehåll. Jag bestämde mig för att springa till busshållplatsen och såg att min granne från porten brevid gjort detsamma. Vi hann ta oss till busskuren, och vi hann stå där i regnet, utan ett ord, i ett par minuter innan bussen hämtade upp oss och alla otåligt stampade runt i regnet och trängde sig in i värmen. (Jag vet inte varför, men vi har inte hälsat en endaste gång på varandra på evigheter, trots att vi t.o.m lekt en gång för några år sedan.) När vi gick av bussen gjorde jag ett tappert försök till att rusa mot porten då jag plötsligt täcktes av halva gatans vattenansamling.. "Brrr" tänkte jag, men hörde en liten röst bakom mig: "Oj, Hur gick det?" bakom mig stod min vackra granne och log. "Här, kryp in under mitt paraply". För första gången på länge pratade vi med varandra och eftersom regnet fick oss att gå nära nära under det minimala paraplyet och för att vi satt i samma översvämmade båt, fick samtalet en värme och en själ. Som om vi hade varit bekanta hela tiden, som om tiden stått stilla från den dag vi träffades sist.
Enda sedan jag såg tv-reklamen med en man som delade med sig av sitt paraply har jag önskat att det skulle hända fler sådana ting i verkligheten. Och så hände det..

Sådana små stunder som får mitt lilla hjärta att må bra, för tänk hur mycket en liten extra tanke kan få oss att skutta inombords.
Låt enmansparaplyet bli ett för två. Erbjud din bänkgranne en hjälpande hand. Ett skydd i det isande kalla. De ögonblicken är guldkornen i sandhögen...

Alors...C'est une nuit de gros temps..
C'est tout..
Bon nuit la Suède*** 
 










Avec des antioxidants...

ET DES VITAMINS!!!

Hör och häpna: Ryktet om de ack så älskvärda revolutionerande franska släktingarna till våra vanliga svenska läskeblask coca cola light har spridits som med vinden sedan jag och ma grande amie retournerade. Nu flyttar frankrike hit - PÅ BURK

Jag älskar't! Nu kan vi alltid minnas Agnie!

Hälsonyheter Hälsonyheterna presenteras i samarbete med Topphälsa

Coca-Cola Light Plus - En funktionell läsk?

I augusti kommer Coca-Colas nya drink med en frisk sommarsmak och intressanta ingredienser. Ett utmärkt, mer hälsosamt alternativ till vanlig läsk.

Av Emma V LarssonPublicerad2008-06-21 21:59

Coca-Cola hakar på trenden Functional Lifestyle och lanserar nu Coca-Cola Light Plus. Den nya drinken finns i två versioner: med vitaminer och grönt te.

I ren Functional Lifestyle-anda är inte den nya drinken endast en njutning för smaklökarna, utan fyller dessutom en funktion med ett nyttigt innehåll. Coca-Cola Light Plus Vitamins smakar lätt av citrus och innehåller B-vitaminer. Coca-Cola Light Plus Green Tea innehåller i sin tur extrakt av grönt te, rikt på antioxidanter.

Många produkter kryddas idag med Functional Lifestyles motto. Det handlar om produkter som ger dig njutning och samtidigt fyller en hälsosam funktion. Vatten berikat med C-vitamin är en väg att gå, en annan är en egen PT i mobilen. Coca-Cola är inte sena att följa samma hälsosamma väg. Den nya läsken är sockerfri, men innehåller emellertid sötningsmedlet Aspartam.

Näringsfysiologen Anki Sundin poängterar att läsken endast bör ses som ett alternativ till juice eller läsk.
- Coca-Cola Light Plus är ett kul och gott komplement till den läsk som finns idag men den ersätter inte frukt och grönt, förklarar hon.

 
källa: http://halsa.msn.se/kost/2008/06/19/coca-cola-light-plus-en-fu/ 


trop bien d'etre vrai!

Pas possible! Hourra!!



Un moment toujours dans nos mémoires! <3<3

NICE me manques encore,, Beaucoup,,...

Bon Nuit**

Une tortue connue et une grenouille formidable...

Just idag är jag stark just idag mår jag bra.. Jag tänkte lyxa till denna kväll, som avslutning på en väldigt lyckosam 12:e maj 2008 med ett litet inlägg i min välbesökta höjdarblogg. haha! (Uppskatta ironin!)
Samma dag som jag satt i fönstret och lekte 1800-tal med min kära Agnès (ty vi filmade i sepia (brun-svart-vitt) med våra icke-uppfunna portabla lyxmobiler) samma dag som jag också gjode upptäckten att den rödhårige Bolibompa-programledaren cyklade förbi på gatan och också konstaterade att han var gift ty han hade en ring på fingret i TV-rutan; Den dagen gjordes också en väldigt älskvärd roande upptäckt: Min kära favorit, ELVIS, Den avdankade ölmagade gröna sköldpaddan i Metro är precis som jag kommer bli när jag blir VUXEN! Se och njut av denna revolutionerade upptäckt:



www.metro.se/se/noje/serier
Nu är det bevisat, barnprogram är älskat även av kända sköldpaddor, alltså måste det vara otroligt glammigt att kunna alla repliker i barnfilmer utantill! Sanna mina ord!
Tänk det ni...
Dags att börja trappa upp barnfilmskunskapen.

Sedan ett litet minne från notre voyage extraordinaire!  Nice tu me manques!

image2

Vous avez fait mon jour! Merci beaucoup! À bientôt?

BON NUIT la Suède ***

Tillsammans är man mindre ensam..

Vänner är guld. Vänner är meningen med livet. Vänner är de som får dig att vilja ta det stora steget att lämna din mjuka säng en grå måndagmorgon för att man vet att deras närvaro, deras skratt och deras värme kommer förvandla det gråa till något ljust och härligt underbart. Vänner förvandlar kyla till värme. Vänner får dig att le inombords och skratta för dig själv åt saker bara du förstår. Vänner vårdar ditt hjärta och lagar det när det är trasigt. Vänner finns alltid hos dig, långt bortom horisontens långa evighet eller en kort blinkning från din sida. Vänner stöttar dig i vått och torrt. Vänner ser egenskaper hos dig du aldrig vågat söka. Vänner ger dig stora varma mjuka kramar och säger: du är bra. Vänner tycker om dig när du känner dig obetydlig. Vänner lyssnar när du vill prata. Vänner skrattar åt ingenting. Vänner fäller tårar. Vänner räcker ut sina händer för att hjälpa dig på fötter. Vänner leder dig rätt när du är vilse. Vänner gör varje mil kortare, varje lyft lättare och varje hinder lätt att besegra. Vänner vet alltid svaret på kärlekens svåra frågor. Vänner är Nu. Vänner är Då. Vänner ger dig minnen. Vänner ger dig framtiden. Vänner gör varje dag unik. Vänner delar tystnaden med dig och njuter av att vara dig nära. Vänner skrattar hejdlöst. Vänner går inte att värdesätta. Vänner målar mörka orosmoln vita. Vänner är de skimrande varelserna som frågar hur du mår och väntar på svaret. Vänner är oförutsägbara. Vänner har osynliga röda band av mellan fingertopparna som sticker dig med tanken när du känner dig som den ensammaste människan i världen. Vänner är det simtag som räddar dig från att drunkna. Vänner räddar liv.
TACK för att ni finns mina vingar av stål, mina facklor i mörkret!

Idag har det varit en underbart solig dag i Stockholm. Idag skulle vi plugga på Glaucus. Idag misslyckades vi. Idag tog vi vara på de små tillfällena. Idag myste vi tillsammans. Idag strosade vi genom stan. Idag uppskattade vi det lilla. Idag gjorde vi allt och ingenting. Idag levde vi tillsammans...
Hej då 8 Maj 2008.

Jag läste en mycket beundransvärd kvinnas blogg igår och hon fick mitt lilla hjärta att dunka fortare, hårdare och rödare - av kärlek!
Agnès Ahlsén. Du lyser, du skiner, du strålar. Den värme du ger mig värmer mer än den starka solen i Nice. Jag är otroligt lycklig som funnit dig. Jag kan inte säga det med ord. Du är helt enkelt Obeskrivlig!

Sedan hade jag tänkt vara mindre djup och egentligen lägga in något annat klockrent roligt. Men jag känner att det får bli morgondagens roliga. Eller dagens.. För nu är klockan 00:06.

Bon Nuit

http//:hejaagnes.blogg.se


"Things we lost in the fire"



Jag är en underlig människa. Inte nog med att jag sitter och fnittrar åt mina egna skämt och skrattar för mig själv åt saker som var roligt för flera timmar sedan på ytterst olämpliga platser.Jag gillar också filmer som andra tycker är outhärdligt hemska, och jag bestämmer mig för att blogga om dem mitt i natten för att bättra på min fräna image.                                                       "Jomenvisst, se där! Människan har varit på bio!


Varning för meningslös filmrecension

In medias res, mitt i handlingen börjar "Things we lost in the fire" och publiken förväntas ryckas med från första sekund. det är något som jag själv har väldigt blandade synpunkter kring, Antingen är det otroligt välgjort och du skapar känslomässiga relationer till karaktärer och den ger dig mersmak redan under de första fem minutrarna. Eller så fattar du ingenting eftersom du inte läst på om handlingen, blir förvirrad och dömer därför varje nästkommande scen med skeptisk syn. Denna gång var det det sistnämnda. Trots att jag faktiskt var den som bokade och därför hade läst på och stått för informationen för kommande val av film så tog det ett bra tag innan jag påmindes om handlingen.  Att den svåra inledningen sedan följdes upp av ett segt tempo, för få repliker och alldeles för många inzoomningar av handsmekningar och blinkande ögon gjorde inte saken bättre och under den första tredjedelen ville jag bara trolla fram en kontroll och byta till något mer sevärt. (En känsla som jag tror var delad då jag vid ett flertal tillfällen avslöjade min kära Jenka då hon försökte skymma ljuset från mobilen med handen för att sända förbjudna sms. Går det så långt trots att man betalat så hutlöst för att få sitta de knappa två timmarna i biomörkret, då är det ILLA!! )

Men trots denna förvirring och oattraktion är jag stolt över att jag gav historien en andra chans och inte helt och hållet gäspade bort innehållet: För tillslut, mycket sakta men stabilt och stegvis i rätt riktning, började de kända skådespelarna göra skäl för sina namn. Benicio Del Toro, my man of the night, spelade en drogmissbrukare på avvänjning och gjorde det med sådan inlevelse och begåvning att hela salongen tystnade. (Vilket inte hände överdrivet ofta då filmen innehöll ständigt återkommande kluriga skämt som alla salongens 95% mogna damer förstod sig på och skrattade hejvilt, medan jag och de två fröknarna Jennifer totalt missade poängen och i brist på tanthumor skrattade vi åt tanterna istället.)


Slutet blev känsloladdat med några fällda tårar från min sida och när jag funderade på vad jag skulle tycka så blev genomsnittsbetyget positivt. tack vare ett beudransvärt bra mimspel och stundtals väldigt berörande skådespel så lärde jag mig till och med att tycka om de irriterande inzoomningarna. Ett extra plus att de fick med filmtiteln i handlingen. Det är typiskt mig att gilla den sortens film som egentligen bara får en att må mer dåligt när man själv känner sig nere, medan de andra säger att hela filmen bara var just ÅNGEST och ingenting som de vill vara med om. Vad var då det roliga med detta? Jo, när jag var inne på ansiktsboken och busade i förmiddags så gjorde jag ett av de värdelösa testerna som jag finner roande. Det handlade om "Vilken Stereotyp klassas du som?", très interessant! 5 frågor senare klickade jag på Visa Resultat och Voilà: "Du är en EMO". Än en gång satt jag ensam och skrattade högljutt framför min elektriska rumskamrat. Är det inte fantastiskt? Inte nog med att jag mår bra av Ångestfilmer, nu påstår någon läskig testkreatör att mina svar påvisar mig som en av de svartklädda stirrande personerna som hänger på trappan vid plattan. Quèlle horreur! The botten is nådd. Jag kan försäkra att allt har skett helt omedvetet och jag skall genast införskaffa extra stark lösning för att sudda bort den missvisande svarta kajalen som jag helt obemärkt gått runt och visat mig i. Jag är besviken på mina sk. vänner att de låtit mig hållas. Kunde ni inte ha nämt lite finurligt att: "Du är lite svart runt ögonen?".

Nu känns det som om jag bara svamlar, som om jag inte har någon mening med det jag skriver, och det kanske jag inte har heller klockan 02.24 på morgonen. Ni får inte kräva för mycket av mig. Jag är bara en liten BETA som fått för sig att skriva i sin ofyllda blogg, för att plocka lite poäng hos sina stammisar, (HEJ LISA)! och förmedla ännu lite onödig information till omvärlden.

Jag hade egentligen lust att prata om lite minnen, av fransk härkomst, men nu är det Söndagmorgon och jag är trött. Men jag avslutar ändå med några gyllene ord: "It's not.. important"

BON NUIT la Suède**






Notera: Jag tycker också att äckliga skådespelare är sexiga. Ibland.


Tillbaks på ruta ett..

Hej grupptryck! :)
Nu är jag här..igen, fast med en annan adress och en förhoppningsvis mer uppskattad sida. Fast egentligen ska man väl inte bry sig om om någon läser, utan man "skriver ju bara för sin egen skull". Grattis till dem som faktiskt tror på att det stämmer in på dem. Jag själv blir uttråkad av mitt alterego.. Socialt umgänge ja tack! Vi får se hur länge detta varar..

Så vad har nu en Beata hittat på en halvgrå februaridag som denna? Jo, hon vaknade (onödigt tidigt) vid 8.30-snåret och åt dagens bästa måltid, Frukost. Sedan somnade hon faktiskt inte om, trots att det var fullt tillåtet att återvända till sängens välkomnande mjukhet, ty det var både lov och Söndag. Nej, ibland blir hon nästan rädd för sig själv.. Särskilt när hon natten innan inte fått mycket sömn utan konstiga känslor i magen och massor av tankar som flugit omkring i hennes arma huvud och hållit henne vaken. Hon var för trött för att göra något annat, men en smula för underlig för att kunna somna.
Och innan hon fortsätter skriva skall hon sluta tala om sig själv i tredje person.. Kan sluta med förvirring..Inte bra..

Eftermiddagen tillbringades med Hasch-Tove på Söder. Efter en liten promenad över Götgatsbacken hamnade vi på ett nyfunnet café, "SOFO" på Södermannagatan. Latte är en billig drog som jag är mycket förtjust i. Har nog hunnit samla in rätt mycket vuxenpoäng på det. När vi myst färdigt promenerade vi lite till och jag fyndade armband för 5kr styck på H&M. kanske inte de allra vackraste jag sett, men det kändes som om fem kronor var rätt värt för lite fler experiment.. "Fyndade" två plagg på Monki för tjugo kronor styck häromveckan, därav ett par, ganska fula, gröna glansiga byxor som jag inte har en aning om jag kommer använda eller ej. Men jag tänkte att om man matchar rätt så kanske det funkar.. Eller inte. Man skall vara modig! 8D
Jag skulle gått på bio med min kära mor denna blåsiga kväll, men jag mådde lite underligt, så vi sköt upp det. Och  Nu sitter jag här och svamlar, arma mig, jag borde göra något vettigt, typ sova eller nåt, men jag är så otroligt busig så jag gör inte det. Vilket leder till att jag blir sugen på en gammal vän.. "Alfons Åberg". Han var alltid busig.. Och ganska dominant, stackars pappan fick ju agera springpojk och hämta pottor och leta lejon i garderober.. Ofta att man står upp på sängkanten och kissar ner i en potta som står 3 meter bort förresten.. Jag önskar jag också kunde göra det.. Länge Leve Super-Alfons! 

Jag har också hunnit få en till gammal vän på hjärnan, den låt som vår käre gamle sång-Micke i högstadiet förklarade handlade om kärlek och samliv. Så, nu tänkte jag göra ett allsångsförsök och dela med mig av Pensionärs-Porren:

"BÅTLÅT" - ROBERT BROBERG

Det var en båt som sa till en annan;
"va du va stilig. Vi borde borda varann,
gjorda för varann och köla lite grann,
som bara båtar kan."
Badda bam bam bam bam
Badda bam bam bam.

Andra båten sa;
"klart att jag vill va
med och kryssa.
Kyssa din stiliga för,
i en stillsam slör,
vi varann förför.
som bara båtar gör."
Badda bam ...

"Och när det blir lä
ja, då kan vi klä av oss seglen.
Ligga en stund vid en boj,
skepp o'hoj.
Gnida vår fernissa lite grann och fnissa,
kasta (t)ankar.
Bli lite vågade, ha lite skoj,
oj, oj, oj!"

"Och hur vi sedan få
en och kanske två egna små jollar,
jollrande efter på släp
i ett navelrep,
e en hemlighet,
som bara båtar vet."
Badda bam bam bam
Badda bam bam bam.

"Vi kan lägga till i äktenskapets hamn,
vid en brygga,
bygga ett båthus som vi kunde ligga i,
och tjära ner varann'
som bara båtar kan."
Badda bam bam bam
som bara båtar kan
badda bam dam bam bam




Hoppas ni inte får mardrömmar av den vågade texten.. haha
I natt är det OSCARSGALA så jag ska väl, försöka, ta igen lite sömn innan dess. Klockan två smäller det..
GOD NATT SVERIGE! ***



image1

Nyfunnen pärla i södermalmsdjungeln..


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0